Mer städning tack.
Efter mitt lilla konditionstest igår var det alltså dags att gå på vikterna igen. Precis som Anna redan skrivit var vi grymt duktiga och börjar bli otroligt starka. Vi fick även lite små tips på vägen av "den städande instruktören" vilket gjorde oss mycket stolta eftersom vi redan gjorde som han sa. Vi är bra helt enkelt! Det är även hans fel (läs förtjänst) att jag nu sitter här i soffan och ojar mig om att mina axlar redan börjar kännas.
Saktgående pensioärer i all ära men jag är mäkta imponerad över tanten med rullator som knappt kunde gå mellan maskinerna och ändå såg ut att göra alla typer av övningar. Strongt!!
Basshunter och Metallica.
Gick återigen dit med inställningen att inte köra sådär jättehårt, vilket gick ungefär lika bra som alla andra gånger man yttrar frasen "Jomen, idag ska jag ta det lugnt.". Det gick åt helvete, helt enkelt. Å andra sidan var vi sjukt duktiga, och höjde oss på flera maskiner (tillåmed den hatade axelmaskinen!). När vi kom därifrån var jag så slut att jag knappt ens orkade hålla cykeln upprätt, då måste man ju ha gjort något bra..
Jag kommer dock
Annars var det ett äventyr i sig att gå på gymmet en måndagförmiddag. Det är tydligen då alla pensionärer huserar där, och går snäppet under promenadtakt på löpbanden. Mycket fascinerande. Dessutom har vi lärt oss att det finns en instruktör som både kan tvätta fönster och motivera en att döda axlarna i tortyrmaskinen. Inte illa.
Friskförklarad.
Efter allt vitaminknaprande de senaste dagarna bestämde jag mig för att jag nog var tillräckligt frisk för att göra ett besök på gymmet. Eftersom jag är mer eller mindre livrädd för att träna med en förkylning i kroppen bestämde jag mig för att prova mig fram lite lugnt på konditionsmaskinerna och se hur det känndes. 45 minuter senare bestämde jag mig för att jag är helt frisk så nu har jag inget att skylla på längre. Nästa vecka ska det bli ordning på tränandet igen.
Som ett brev på posten.
Verkar jag verkligen så naiv?
På gymmet igår råkade jag höra en konversation mellan två instruktörer. De försökte laga maskinen brevid den jag använde så det var ganska uppenbart för dem att jag hörde allt de sa. Den ena instruktören förklarade stolt för den andra att han ätit tre omgångar av det där (exakt så kallade han det faktiskt) och nu hade han gått upp 6 kg på tre veckor. Eftersom killen i sig inte var särskilt stor (numera vägde han tydligen strax över 70 kg) så var det knappast fett han gått upp gissar jag, det brukar ju heller inte va särskilt vanligt att man skryter om det. Killen ifråga skojade också lite om att en annan kille trodde det var för att han slutat med spinningen, så att det var nåt fuffens på gång blev ganska uppenbart. Vårt gym en officiell policy mot doping, så för att komma till min poäng, ser jag verkligen så naiv ut? Hur trodde han att jag skulle tolka det? Förväntade han sig verkilgen att jag skulle tro att "det där" var proteinpulver eller nåt liknande. Visst jag kan inte mycket om vare sig proteinpulver eller doping men det lilla jag kan säger mig att proteinpulver gör inte den skillnaden på så kort tid, så naiv är jag helt enkelt inte. Jag struntar egentligen fullständigt i vad han stoppar i sig och inte, men jag kan tycka att det ganska klumpigt att prata om det så vi vanliga dödliga som tränar där kan höra och förstå. Alla är ju uppenbarligen inte så naiva som de ser ut.
Saknad.
Till min stora glädje var det ont om fatala klädmissar på gymmet idag. Däremot var det fullt med småpojkar (läs typ 16 -18) som skulle impa på varandra om hur starka de är och hur många rep de gör. Det kan bara va jag men 50 rep på 23 kg i en benmaskin känns inte särskilt häftigt, mest bara meningslöst slöseri med tid. Hur som helst är det alltid underhållande att tjuvlyssna på folk som ska verka coola men inte har en aning om vad de egentligen pysslar med.
Planer är bra saker...
...när de följs i alla fall. Att planera in ett träningspass på en söndag känns så här i efterhand inte som ett så smart drag. Helt enkelt, det lyckades inte alls. Det har varit en riktigt usel vecka träningsmässigt, ett enda pass. Det måste helt klart bli skärpning i nästa vecka!
Lördagsbekännelse.
Precis som Lotta skrev så har vi haft lite svårt med schemapusslandet. Det har till och med varit så illa att jag faktiskt övervägde att träna utan min kära vapendragare, på morgonen, innan jobbet. Som tur var sket sig den planen lite på grund av att gymmet faktiskt inte ens hade öppet så jag skulle hinna. Ibland har man flyt (eller galna arbetstider).
Hursom. Planen är väl att ta tag i våra liv igen imorgon, då vi eventuellt faktiskt är lika lediga båda två. Då också med storslagna planer på framstegsdokumentering.
Den som lever får se helt enkelt.
Vad gör du 5:e maj om 3 år?
Att träna ihop har många fördelar mest för att det finns nån som tvingar upp en från soffan och släpar iväg en till gymmet. Den här veckan har vi dock erfarit nackdelarna med att träna ihop, det kallas schemapassning. Helt galna dagar i skolan kan tydligen vara väldigt svårt att kombinera med handels arbetstider. Vi lyckades faktiskt i tisdags och nästa gång våra scheman inte krockar verkar bli... söndag. Tro oss, vi har verkligen försökt att pussla, tom övervägt att träna på morgonen innan vi ska iväg, fast inte ens då stämmer våra tider överrens. Bättre lycka nästa vecka helt enkelt.
Vi har dock inte legat helt på latsidan under de senaste dagarna. Vi har klurat ut ett sätt att kunna dokumentera våra finfina framsteg utan att behöva avslöja allt för mycket om oss själva. (Vi är ju trots allt tjejer med allt vad det innebär.) Vi återkommer till det när vi nån gång i framtiden lyckats få våra liv att passa ihop.
Vi tar ett lugnt pass va?
Väl framme på gymmet kom vi båda två fram till att vi var lite sega idag och enades om att köra ett lungt träningspass. Det gick sådär... eller inte alls. Gissar att det var den beryktade tävlingsinstinkten som vaknade till liv och är det träning så är det. Fick precis som Anna för mig att öka vikterna eller antalet rep på nästan alla övningar. Så trött i kroppen jag var när jag gick därifrån har jag inte varit nån gång tidigare. Det verkar helt enkelt som det där med att ta det lugnt fungerar lika bra på gymmet som på krogen, skillnaden är väl dock att resultatet blir lite annorlunda. Får se om det funkar lika bra nästa gång också eller om det bara var en tillfällighet.
Jag höll mitt löfte...
Även idag befann det sig en herre med intressant klädval på gymmet (vart har vi hamnat egentligen..?), dock inte lika skräckinjagande som Björnfällen eller mr Minishorts, utan detta var mer fascinerande än skrämmande... Mannen tränade iförd t-shirt, lite halvtajta knälånga jeansshorts och badtofflor. Till detta bar han även Intersport-strumpor, uppdragna halvvägs till knäna. Mycket vackert.
Nu blir det nog till att däcka i soffan, och drömma om den där chokladen Lotta envisades med att prata om.
Precis en sådan kväll jag behövde.
Idag var första dagen sen träningsstarten som jag planerat att träna men inte gjorde det. Kvällen spenderades istället på soffan, i lugn och ro. (Dessutom lyckades jag somna mitt i CSI, vem var det som mördade ungen till slut?)
Så, där har vi det. Jag är en dålig människa, och lovar att träna väldigt mycket hårdare imorgon istället.
Ny dag, nytt liv?
Dock blev det ingen morgonträning för grupparbetet i skolan kallade. Vilket jag borde sitta och skriva på just nu också, men men. Får väl se om det blir träning senare idag kanske, annars är det morgondagen som gäller. Då är träningsvärken i lår och triceps förhoppningsvis helt borta också.
Ännu en bekännelse.
Om inte annat så kan man ju göra det med gott samvete, vi tränar ju trots allt regelbundet.
Nyttighet och träning går hand i hand... eller?
Jag brukar tillhöra de där som menar att jag automatiskt äter bättre när jag tränar eftersom suget på onyttigheter försvinner. Den här gången tror jag inte min kropp riktigt förstått vad som händer, eller så tror den nog att den snart ska få återgå till att göra ingenting igen. Den har i alla fall inte förstått att det är dags att sluta vara sugen på onyttigheter. Sen träningen i torsdags har jag lyckats äta två stora hamburgare med tillhörande pommes. Inte nog med det utan det ska även läggas till alkoholen som slank ner både i torsdags och igår. Ikväll blir det som tur är en lugn kväll hemma i soffan med dansVM och fotbollskval på tv. Varför röra sig när man kan titta på andra som svettas. Är dock sjukt sugen på chips och cola, jag som nästan aldrig dricker läsk. Jag skyller på träningen helt enkelt och känner mig just nu ganska nöjd över att ha långt till affären för så stor är inte frestelsen... ännu.
Skoproblem, tränings-Hitler och ännu mer familjejuveler.
Framträdande familjejuveler verkar iallafall vara ett återkommande tema på nya gymmet, något vi inte är alltför förtjusta i. Vi kom på oss själva med att dagdrömma om någon form av regel för större/pösigare kläder (och gärna heltäckande, knälånga shorts UTAN slits.). Dagens 50-taggare (som var närmare 60?) bar nämligen just såna 80-talsshorts som Stefan Holm brukar ha, med slits långt upp till midjan. Och det är aldrig bra. Dessutom hade han ett alldeles för urringat linne på sig som avslöjade en rygg mer liknande en björnfäll. Mycket attraktivt.
Idag hade vi även med oss jobbarkompis Elin, som senare visade sig vara vår egen lilla tränings-Hitler med peppande fraser som "TÖNT! Sju till klarar du väl?!", "FUUUSK! Du fuskar ju!" och liknande. Det är smått jobbigt att vara övervakad. Framförallt när det sker just som man sitter vid den där otroligt jobbiga axel-maskinen (vilken fortfarande hatas intensivt).
För att inte bryta några trender så följer vi såklart upp träningen med diverse nyttigheter i form av hamburgare och vin. Nu blir det Bad Taste.
Ps. Skoproblemen bestod av att någon (vi nämner inga namn) hade glömt sina skor hemma. Det var allt, och det löste sig.
Patrik, du efterfrågade bilder. Här har du, bara för dig! Anna i egen hög person (eller var det Lotta?)
Aningen besviken faktiskt
Jag måste erkänna att jag är nästan lite besviken, jag har ingen träningsvärk alls. Eller om jag böjer armarna nästan omänskligt mycket bakåt så känner jag en tendens till träningsvärk i bröstmusklerna. Om det nu inte bara är min ovighet som spelar mig ett spratt. Ändå kände jag mig helt slut i kroppen efter träningen sist. Ja, ja, gissar att det bara är att ta nya tag ikväll och eventuellt lägga på lite extra vikt eller nåt så får vi se om jag fortfarande kan röra mig smärtfritt imorgon.
Min gamle vän, träningsvärken.
Fick erbjudande om att massera bort den på jobbet igår, men vi enades om att det kunde anses som aningen opassande, då träningsvärken koncentrerades runt bröstmuskelområdet samt insida av lår. Min förhoppning är dock att den ska mildras lite under dagen, när man vaknat till liv lite (mer). Det är ju trots allt ett nytt träningspass inplanerat i kväll...
Allt är inte av godo.
Då jag inte har i närheten lika mycket att skryta med som Anna idag får jag väl istället dela med mig av min lite mindre trevliga upplevelse på gymmet idag. (Jag har trots allt varit där och köpt mig ett träningskort och tagit mig igenom ett helt träningspass, så jag är lite duktig jag med.) En vän sa en gång i tiden att gymmet är ett trevligt ställe för det finns alltid så mycket fint att titta på där. Till viss del har hon säkert rätt, men idag har jag lärt mig att allt man ser på gymmet inte är av godo. Stod och värmde upp på en trampmaskin lite halvt om halvt i min egen värld när jag kastade en blick ut över gymmet. Till min stora fasa fastnade min blick på en man i 50-årsåldern som gick mellan två maskiner. I det stora hela var det absolut inget fel på mannen han såg ut ungefär som vem som helst på gymmet klädd i en t-shirt och ett par shorts. Det fanns dock en stor skillnad... hans shorts var aningen tighta och hade hakat upp sig runt familjejuvelerna och framhävde dem. Inte bara sådär lite diskret så man kan ana dem utan alla delar var tydligt definierade.Om ni nu undrar varför jag tittade en främmande man i skrevet var det snarare så att det var så uppenbart att det inte gick att missa, tro mig jag önskade att jag hade. Glömde jag säga att shortsen var babyblå?
Skryt (a.k.a 'passa på så länge det går')
- Cykla till jobb (20 min)
- Jobba 9,5 timmar (stegräknare: 18 953 steg)
- Cykla till gymmet (25 min)
- Träna fullt program
- Cykla hem (15 min)
