Men den här gången ska vi faktiskt...

Av kanske lite förklarliga skäl har det inte blivit någon träning för mig än den här veckan. I måndags var jag bortrest, igår hade jag tankarna helt på annat håll än där de borde ha varit (jag kämpade hela dan med att få ihop två sidor på min hemtenta, ingen produktiv dag direkt) och idag insåg jag när klockan var 14 att det enda jag hade ätit på de 8 timmar jag varit vaken var en drickyoghurt och en stor kanelbulle. Nu ytterligare tre timmar senare har jag fått i mig en microlasagne samt några godisbilar, så nån träning lär det inte bli i dag heller. Imorgon är jag dock "ledig" hela dagen (jag har ju tydligen fått galet mycket att fixa med nu) så någon form av träning är tänkt att hinnas med. Förhoppningsvis ska jag då också ha fått i mig aningen mer mat så jag inte svimmar på passet.

Idag har jag spenderat nästan 4 timmar i en bil med träningsvärk i mage, rygg, rumpa och ben. Det är helt klart inte att rekomendera, i alla fall inte om man ska köra. Jag hoppas verkligen att det här är en av de gånger som träningsvärken inte blir värre dag två eftersom jag ska köra väldigt mycket längre imorgon. Bara att hålla tummarna helt enkelt.

Det fick bli en vilodag idag också. Detta av den enkla anledningen att värk och träning inte känns som en ultimat kombination. Hade på förhand nån form av tanke på att ta mig till gymmet idag, det blev uppenbarligen inte så. Vaknade upp i morse med värk och fick snällt knapra lite vita piller till frukost innan jag begav mig hemifrån. Någonstans mitt på dagen fick jag för mig att min värk hade gått över, men ack vad jag bedrog mig. Några timmars föreläsning sittandes i en väldigt mystisk position (salsbokningen på Stockholms Universitet verkar inte alltid fungera som det är tänkt, men det är en helt annan och ganksa lång historia) och så var min kära kompis värken tillbaka. Jag fick snällt släpa mig hem, krypa upp i soffan, knapra mer piller och tycka synd om mig själv. Snart skall jag dock förflytta mig till sängen och hoppas på att jag vaknar upp som ett mindre ömmande jag imorgon. Vem vet, då kanske det till och med hinns med lite träning.

Det blir ingen träning på hela helgen för min del. Har tagit med mig mitt allra nödvändigaste pick och pack till Stockholm där jag tänker befinna mig ända tills måndag. På schemat står istället en lugn lördagkväll ensam i en lägenhet mitt i stan (nästan lite tragiskt, jag vet), en tenta, en konsert och en föreläsning.

Måste ändå säga att jag känner mig hyffsat nöjd med veckan som gick. Även om allt inte blev som planerat har jag ändå lyckats hinna med två gympass och ett konditionspass.

Innan jag gick upp i morse låg jag och filosoferade om hur skönt det vore med en morgonpromenad. Att med lite bra musik i öronen få varndra ut i den friska luften och samla energi inför dagen. Denna romantiserade bild grusades i samma sekund som jag tittade ut genom fönstret. Vädret bjöd på snöblandat regn och blåst. De stackars människorna som gick förbi hade sina paraplyer uppfällda, inte ovandför sig dock utan vid sidan om sig. Istället landade jag under en filt i soffan med mina ekonomiböcker.

Eftersom jag just nu lider av nån form av ångest hade jag inte ro att spendera hela dagen i soffan. Istället för att göra som jag brukar och dämpa min kära ångest med choklad, glass, godis eller nåt annat lika klyschigt bestämde jag mig för att göra nåt produktivt, gå till gymmet helt enkelt. Då jag styrketränade igår fick det bli kondition den här gången. Problemet var bara att varje gång jag tänkte tanken verkade snöandet tillta. Slutligen hade det lugnat sig så mycket att jag vågade mig utanför dörren. Då uppstod nästa problem, jag kommer vilja ha mat när jag kommer hem och det har jag ingen. Eftersom jag var ganska säker på att jag inte skulle vara sugen på att traska förbi mitt hem i jakt på mat efter träningen fick jag snällt traska iväg åt fel håll först sedan hemförbi mig igen och lämna av det innan jag kunde ta mig till gymmet.

Med tanke på vädret och att det faktiskt är fredag trodde jag att jag skulle vara ganska ensam på gymmet. Ack så fel jag hade, det var hur mycket folk som helst. Tydligen har folk i den här stan ingenting bättre för sig än att träna en fredagskväll. Upptäckte också ett annat fenomen. När jag kom dit var 8 av 10 solarier upptagna. Tror jag på alla tidigare gånger sett ett enda upptaget solarium. Kan det bero på snön kanske?

Hittade en av mina hatmaskiner i en artiket som hette "Five Machines You Already Love". Uppenbarligen har jag missat vad som är så underbart med den. Har full försåelse för att den kommer göra så jag får fantastiskt vackra ben nån gång i framtiden och det är väl lite därför jag pinar mig igenom den varje gång. Nåt säger mig att jag ändå inte kommer tycka om den här maskinen på ett bra tag framöver.

Det blev ingen morgonträning för oss idag. Strax efter 7 imorse kom vi på att det nog inte var en så bra idé ändå. Anna måste ju trots allt orka med jobbet efteråt. Runt lunch led jag dock stor brist på ursäkter till att slippa tentaplugga, så i brist på bättre sådana tog jag mig på helt egen hand iväg till gymmet. Så träning blev det trots allt, bara några timmar senare än planerat.

Jag måste också skryta lite. Jag har en maskin på mitt program som jag fullkomligt hatar för den är jobbig och jag är så svag i de musklerna. Den har kännts precis lika jobbig varje gång och jag överlever knappt mina repetitioner. Idag har jag höjt vikten på den, om än bara en liten höjning men ändå en höjning! Jag är grymt stolt över mig själv. Däremot saknade jag nån som skrek på mig vid axelmaskinen.  

Den här gången kom jag även ihåg att stretcha efteråt så förhoppningsvis dör jag inte imorgon.

Läste en artikel där de undersökt män som springer minst fyra timmar i veckan och de som inte gör det. Resultatet visar tydligt att de som springer har en mycket högre förbränning än de som inte gör det. Att träning ökar förbränning och liknande dygnet runt är kanske ingen nyhet. Ändå kunde jag inte låta bli att undra hur mycket behöver man träna för att nå dit? Behöver jag också konditionsträna flera timmar i veckan eller kan jag redan nu sitta hemma på soffan med gott samvete?