Byggarna invaderade stan.
Det här med att precis börjat träna igen känns efter den här helgen lite fånigt. Inte så att motivationen på något sätt har försvunnit utan snarare motsatsen. Däremot har jag haft en kompis på besök i helgen och hon tränar i snitt 5 dagar i veckan och umgås med body builders till vardags. Förutom berömmet jag fick för att ha börjat träna igen skrattade hon lite gulligt åt mig när jag ojade mig om min träningsvärk, som faktiskt inte blev så farlig som jag befarade.
I helgen var det alltså body buildar SM i stan och hela stan invaderades av muskulösa människor. Efter att ha träffat ett par av dem under helgens gång har jag insett hur galet otränad jag egentligen är. Inte för att har på något sätt har några planer på att bli byggare (skulle aldrig komma på fråga), men att se lite vältränad ut skulle ju inte skada.
Man skulle kunna tänka sig att den helg med en massa träningsmänniskor skulle gå i nyttighetens tecken men precis som Annas helg har den varit fylld av fikor, godis, restaurangbesök, alkohol och annat mindre nyttigt. Det är tur vi ska skaffa träningskort imorgon, så vi kan fortsätta vårt nya liv på riktigt och träna bort alla extakilon som helgen har bidragit med.
Farorna med träning.
Nu är det alltså måndag igen, och jag har sedan träningsstarten gått upp 1,5kg. Och det är knappast muskler.
Träningsvärken kommer krypandes...
Vaknade i morse fortfarande väldigt nöjd över gårdagens insats, att verkligen tagit tag i livet (igen) och överlevt instruktionen och vårt träingspass. Konstaterade till och med att motivationen fortfarande är på topp och att den här gånen är det på riktigt. Var dock lite förvånad över hur lätt det var att ta sig ur sängen. Ja, jag vet, träningsverken kommer inte på en gång men med tanke på att jag inte tränat på ett bra tag var jag lite rädd för att jag var tillbaka på noll och att jag därför skulle dö idag. Så var tydligen inte fallet. Nu däremot är läget annorlunda... Träningsvärken har gett sig till känna och jag bävar för morgondagen då uppstigningen ur sängen lär bli mycket mer smärtsam. Samtidigt måste jag erkänna att det faktiskt känns ganska bra att ha träningsvärk och att det känns som om vi gjorde nåt bra igår.
Provträningen enligt Anna.
Igår tog vi alltså tag i våra liv (igen) och provtränade med instruktör. Vi var, inte helt otippat, fantastiskt duktiga och konstaterade glatt att vi inte tappat all muskelmassa sen sist utan faktiskt kunde köra på ganska bra. Vad som imponerade mig mest var nog dock att jag fortfarande känner mig svårt motiverad för det här med träning, vilket jag nog aldrig riktigt känt förrän vårens omgång.
Den här gången valde vi även ett aningen mer etablerat gym, så vi kanske slipper lappar om konkurs på dörren nästa gång vi kommer dit. Det kan eventuellt underlätta vår väg mot den ultimata snyggheten (vi beräknar vara där om en månad eller två).
Idag anar jag en viss träningsvärk i axelområdet, vilket med andra ord betyder att jag inte kommer kunna lyfta en penna utan att dö imorrn. Nu är det dags för (nyttig) frukost. Toodles!
Här är vi!
Nu jävlar!
