Men den här gången ska vi faktiskt...

Då var första gymbesöket efter "svackan" avklarat, känns skönt att vara igång igen (om det räknas som det efter ett besök?).
Gick återigen dit med inställningen att inte köra sådär jättehårt, vilket gick ungefär lika bra som alla andra gånger man yttrar frasen "Jomen, idag ska jag ta det lugnt.". Det gick åt helvete, helt enkelt. Å andra sidan var vi sjukt duktiga, och höjde oss på flera maskiner (tillåmed den hatade axelmaskinen!). När vi kom därifrån var jag så slut att jag knappt ens orkade hålla cykeln upprätt, då måste man ju ha gjort något bra..
Jag kommer dock eventuellt dö totalt imorgon.

Annars var det ett äventyr i sig att gå på gymmet en måndagförmiddag. Det är tydligen då alla pensionärer huserar där, och går snäppet under promenadtakt på löpbanden. Mycket fascinerande. Dessutom har vi lärt oss att det finns en instruktör som både kan tvätta fönster och motivera en att döda axlarna i tortyrmaskinen. Inte illa.