Men den här gången ska vi faktiskt...

Av kanske lite förklarliga skäl har det inte blivit någon träning för mig än den här veckan. I måndags var jag bortrest, igår hade jag tankarna helt på annat håll än där de borde ha varit (jag kämpade hela dan med att få ihop två sidor på min hemtenta, ingen produktiv dag direkt) och idag insåg jag när klockan var 14 att det enda jag hade ätit på de 8 timmar jag varit vaken var en drickyoghurt och en stor kanelbulle. Nu ytterligare tre timmar senare har jag fått i mig en microlasagne samt några godisbilar, så nån träning lär det inte bli i dag heller. Imorgon är jag dock "ledig" hela dagen (jag har ju tydligen fått galet mycket att fixa med nu) så någon form av träning är tänkt att hinnas med. Förhoppningsvis ska jag då också ha fått i mig aningen mer mat så jag inte svimmar på passet.

Idag har jag spenderat nästan 4 timmar i en bil med träningsvärk i mage, rygg, rumpa och ben. Det är helt klart inte att rekomendera, i alla fall inte om man ska köra. Jag hoppas verkligen att det här är en av de gånger som träningsvärken inte blir värre dag två eftersom jag ska köra väldigt mycket längre imorgon. Bara att hålla tummarna helt enkelt.

Det fick bli en vilodag idag också. Detta av den enkla anledningen att värk och träning inte känns som en ultimat kombination. Hade på förhand nån form av tanke på att ta mig till gymmet idag, det blev uppenbarligen inte så. Vaknade upp i morse med värk och fick snällt knapra lite vita piller till frukost innan jag begav mig hemifrån. Någonstans mitt på dagen fick jag för mig att min värk hade gått över, men ack vad jag bedrog mig. Några timmars föreläsning sittandes i en väldigt mystisk position (salsbokningen på Stockholms Universitet verkar inte alltid fungera som det är tänkt, men det är en helt annan och ganksa lång historia) och så var min kära kompis värken tillbaka. Jag fick snällt släpa mig hem, krypa upp i soffan, knapra mer piller och tycka synd om mig själv. Snart skall jag dock förflytta mig till sängen och hoppas på att jag vaknar upp som ett mindre ömmande jag imorgon. Vem vet, då kanske det till och med hinns med lite träning.

Jag hittade en krönika av Björn Alber i tidningen som jag norpade med mig hem från gymmet i förra veckan. Den har dock på grund av tidsbrist blivit liggandes fram till nu. Krönikan handlar om att det är svårt att veta vad man ska äta när den ena hälsogurun säger emot den andra. Han har en punktlista med 18 punkter där han försöker reda ut vad som egentligen gäller. Många av punkterna känns ganska logiska exempelvis de två första rör du inte på dig särskilt mycket fysiskt kan du inte äta så mycket och rör du på dig ofta kan du äta det mesta i måttliga mängder. Sen kommer punkten fryser du regelbundet så ökar framförallt din fettförbränning. Betyder det här att jag ska sänka temperaturen några grader i min lägenhet och sätta mig ner och vänta på att kilona ska rasa? Jag gillar också skarpt två punkter som står direkt efter varandra. Hoppar du över frukt och grönsaker så ökar risken för cancer, förstoppning och fetma. Ökar du intaget frukt och grönsaker så minskar du risken för cancer, förstoppning, infektioner och fetma. Det kanske bara är jag, men den andra punkten kändes redan lite given kan jag tycka.

På slutet av sin krönika gör han en sammanställning av alla punkter. "En stillasittaden person som äter mycket, undviker grönsaker och frukt, gärna äter sent och helst snabba kolhydrater och fett - är förutbestämt att tidigt tappa orken, bli fet, sjuk, dö i förtid. En aktiv person som äter lite men ofta, gärna frukt och grönsaker, undviker snabba kolhydrater och fett på tom mage - kan kosta på sig att äta lite av varje, undviker sjukdom, håller sin ork och kan förvänta sig att leva frisk länge". Svårare än så är det tydligen inte...

Det blir ingen träning på hela helgen för min del. Har tagit med mig mitt allra nödvändigaste pick och pack till Stockholm där jag tänker befinna mig ända tills måndag. På schemat står istället en lugn lördagkväll ensam i en lägenhet mitt i stan (nästan lite tragiskt, jag vet), en tenta, en konsert och en föreläsning.

Måste ändå säga att jag känner mig hyffsat nöjd med veckan som gick. Även om allt inte blev som planerat har jag ändå lyckats hinna med två gympass och ett konditionspass.

Innan jag gick upp i morse låg jag och filosoferade om hur skönt det vore med en morgonpromenad. Att med lite bra musik i öronen få varndra ut i den friska luften och samla energi inför dagen. Denna romantiserade bild grusades i samma sekund som jag tittade ut genom fönstret. Vädret bjöd på snöblandat regn och blåst. De stackars människorna som gick förbi hade sina paraplyer uppfällda, inte ovandför sig dock utan vid sidan om sig. Istället landade jag under en filt i soffan med mina ekonomiböcker.

Eftersom jag just nu lider av nån form av ångest hade jag inte ro att spendera hela dagen i soffan. Istället för att göra som jag brukar och dämpa min kära ångest med choklad, glass, godis eller nåt annat lika klyschigt bestämde jag mig för att göra nåt produktivt, gå till gymmet helt enkelt. Då jag styrketränade igår fick det bli kondition den här gången. Problemet var bara att varje gång jag tänkte tanken verkade snöandet tillta. Slutligen hade det lugnat sig så mycket att jag vågade mig utanför dörren. Då uppstod nästa problem, jag kommer vilja ha mat när jag kommer hem och det har jag ingen. Eftersom jag var ganska säker på att jag inte skulle vara sugen på att traska förbi mitt hem i jakt på mat efter träningen fick jag snällt traska iväg åt fel håll först sedan hemförbi mig igen och lämna av det innan jag kunde ta mig till gymmet.

Med tanke på vädret och att det faktiskt är fredag trodde jag att jag skulle vara ganska ensam på gymmet. Ack så fel jag hade, det var hur mycket folk som helst. Tydligen har folk i den här stan ingenting bättre för sig än att träna en fredagskväll. Upptäckte också ett annat fenomen. När jag kom dit var 8 av 10 solarier upptagna. Tror jag på alla tidigare gånger sett ett enda upptaget solarium. Kan det bero på snön kanske?

Hittade en av mina hatmaskiner i en artiket som hette "Five Machines You Already Love". Uppenbarligen har jag missat vad som är så underbart med den. Har full försåelse för att den kommer göra så jag får fantastiskt vackra ben nån gång i framtiden och det är väl lite därför jag pinar mig igenom den varje gång. Nåt säger mig att jag ändå inte kommer tycka om den här maskinen på ett bra tag framöver.